Engagerande väder + graviduppdatering
0kommentarer
Facebook översvämmas just med kommentarer angående det kalla vårvädret. Sällan har väl så många varit så eninga kring något. Synd bara att det sker kring något så trivialt som utetemperatur och nederbörd. Tänk om samma engagemang kunde uppbådas kring barnfattigdom eller jämställdhet?
Nåja. Jag tycker inte heller att vädret är särskilt uppmuntrande. Det känns som att våren är väldigt långt borta och jag är rätt så trött på att frysa. Men eftersom jag är norrlänning i själ och hjärta så är jag rätt så härdad. Snöfall i mitten av maj var ingen ovanlighet under min uppväxt. Så lite får man väl tåla när den ändå "bara" är 22 mars?
15 dagar kvar till beräknad födsel och jag fortsätter att må bra. Har inte jätteont någonstans och är inte heller så stor att det begränsar allt för mycket. Låter bra va? Men det är inte alltid så himla roligt. Jag har exempelvis inte sovit en hel natt på väldigt länge och sedan bebis fixerade sig är jag varken VARJE timme natten igenom. Kissnödig, törstig eller varm. Jag vet ju dessutom vad som väntar när bebis väl är född och sörjer därför lite att jag inte kan njuta av att sova ostört nu...
Jag är därför trött nästan jämt. Jag gillar inte att vara trött. Det innebär att jag inte orkar vara så där aktiv som jag vill vara. Måste säga nej när barnen vill spela fotboll. Fixar inte att rensa den där garderoben som borde rensas. Blir helt slut av långa arbetsdagar trots att innehållet är så himla roligt och engagerande.
Ja. Jag vet att det är så här det ska vara. Jag vet att jag ska ta det lugnt. Jag vet att det är kroppens sätt att säga åt mig att varva ned. Men det spelar ju ingen roll när jag VILL något annat. Är huvudet dumt får kroppen lida brukar man säga. I mitt fall är det tvärt om. Är kroppen dum får huvudet lida.
Jag tycker att min kropp är dum som inte orkar. Mitt sinne lider av denna "slöhet". Missförstå mig nu inte. Jag är mycket väl medveten om vilka fysiska förändringar kroppen genomgår och jag förstår att det inte funkar att köra på 110 km/h. Jag vill bara ge er en bild av hur det kan kännas när kropp och själ inte pratar samma språk. Det är ologiskt. Men det är jag.
Kommentera