Logiska Linda

 Bild: Ubbe Väskinde Screen innebandyförening

 

Jag älskar sport. I nästan alla former. Önskar ibland att jag hade lagt ännu mer tid och energi på fotbollen eller innebandyn när jag var yngre, då hade jag kanske kommit längre. Då kanske jag ännu hade spelat i en eller annan form. Men nu är det många år sedan jag var aktiv i någon lagsport och jag kan verkligen sakna det. Den spänning, glädje och gemenskap som jag upplevt i lagsporter har jag inte hittat någon annanstans, även om jag minsann försökt.

 

Sportnörden i mig kan till viss del förklara varför jag engagerar mig fackligt i den grad jag gör. Det är i alla fall gemenskapen som är en del av den starkaste drivkraften för mig, egentligen oavsett vad jag gör. I facket samlas vi som vill göra något gemensamt. Vi som vill förändra och förbättra. Det är litegrann som att samla ett tjejlag i fotboll från det lilla samhället Sorsele. Det är klart att ett ordförandeskap och ett förbundsstyrelseuppdrag i en stor yrkesförening som Vårdförbundet är något mer och något större än fotboll, jag är inte helt naiv om ni nu råkar tro det. Men för mig är känslan viktig. Och känslan är just gemenskap. Att sträva mot ett mål tillsammans med andra.

 

Jag är glad att jag får vara aktiv i en idéburen organisation som Vårdförbundet. Men jag är också glad att jag får vara sportmorsa på fritiden och heja på barnen i olika idrotter. Jag hoppas att de får samma glädje av lagidrott som jag haft.